Beskrivning
Var och varannan soluppgång för med sig resterna av en ny massdöd. När den nattsvarta himlen över en mängd europeiska stränder övergår i blått och purpur som sedan övergår i dagsljus, slickas lemmar mot land. Först en kropp, sedan tre, sedan alltför många för att kunna räknas. Döda kroppar dyker ständigt upp på dessa stränder. I en deckare skulle detta vara det inledande mysteriet: Vilka är dessa människor, hur kommer det sig att de dör?
Här hörs röster från olika hörn av vår samtid – en arkivarbetare i Stockholm, en polis på Lesbos, en tehandlare i Turkiet, en kvinna i irakiska Kurdistan – i ett vardagsnära och på samma gång skoningslöst porträtt av flyktens konsekvenser. Genom små detaljer lyfter novellen frågan om identitet, ansvar, och kanske främst vad det innebär att vara människa i en värld där vissa kroppar får flyta iland i tystnad. Med skarp blick och poetisk precision skildrar Agri Ismaïl inte bara vägen över havet, utan hela samhällets förhållande till gränser, sorg och glömska.
»För bakom ett passfoto eller en bild i tidningen finns en människa av kött och blod, med livsdrömmar och tankar. Trots sitt korta omfång lyckas novellen få håret att resa sig på armarna, det är en käftsmäll när insikten om att vissa människors liv förpassas att försvinna i tysthet kommer.«
– BTJ (Caroline Woxmark)
För varje såld novell går 12,50 kr till Sverige för UNHCR.
