Beskrivning
Innan de bar bort mammas kropp såg jag att en av fransarna på hennes sjal lossnade och trillade ner på marken och trots att farmor höll riktigt hårt i mig så lyckades jag springa dit och plocka upp fransen innan min farbror lyfte upp mig. Farmor höll mig hårt igen och sa att det var okej om jag ville gråta. Det var till och med bra om jag grät. Fast jag var inte ledsen. Jag var jätteglad över fransen i min hand. Och solen kunde bränna så mycket den ville i min nacke och försöka ta sig in i min näve.
I det främmande huset bor Parisa med sin pappa och farmor. Här finns killen som spelar på sin setar när han tror att ingen hör och så Maryam och hennes familj i rummet mittemot. Maryam som viskar om hemskheterna som Parisas pappa ska ha utfört i hemlandets fängelse. Men inte kan väl det stämma? För att söka tröst klamrar Parisa sig fast vid sin mammas röst, mamman vars blod svartnade av solen, och som nu finns kvar som ett minnesmärke på gården hemma. Marjaneh Bakhtiaris Farväl till dem på land är en ögonöppnande berättelse om vad krig och flykt gör med en familj, fenomenalt skildrar från ett barns perspektiv.
Tips! Novellen Farväl till dem på land passar bra att använda i skolan. Klicka här för att ladda ned ett diskussionsunderlag till boken.
