Beskrivning
Fåglarna satte igång med att skrika före soluppgången, som om tusen rasande fåglar hade hetsat upp sig till anfall, deras fötter trampade över plåttaket, de tycktes omringa stugan, de fanns överallt.
Arne väckte Elsa och frågade: Vad är det med dem?
De är alltid så där om mornarna, svarade hon. En börjar skrika och då fortsätter de andra, men de blir nog tysta om en stund. Ska vi sova lite till? Hon tog hans hand i sin och somnade genast. Fåglarna fortsatte att skrika.
Den utbrända läraren Arne följer med sin hustru Elsa ut till hennes ensligt belägna stuga i ytterskärgården. Här ska han vila, återhämta sig och hitta tillbaka till lugnet. Men stillheten störs snart av en måskoloni som häckar på ön – högljudd, närgången och omöjlig att värja sig mot. Allt tydligare växer en spänning fram mellan Arne och Elsa. Det som var tänkt som en tillflykt blir istället en prövning, där svartsjuka, maktlöshet och undertryckt vrede sakta tar form.
Med sin säregna blandning av stillsam humor och psykologisk skärpa skildrar Tove Jansson hur relationer sätts på prov – och hur naturens obevekliga närvaro kan blotta det som länge legat dolt under ytan.
