Rachel Korn

Rachel Korn (1898–1982) var en poet och författare, född och uppvuxen på en gård i sydöstra Polen. Hennes författarkarriär inleddes redan 1918.

Under första världskriget tvingades hela familjen att fly till Wien. Efter att ha lämnat sitt hemland, övergav Korn 1919 modersmålet till förmån för jiddisch. Samma år fick hon sin första dikt på det nya språket publicerad och kom hon att hyllas som en av de nya, starka rösterna.

När kriget var över återvände familjen till sin gård. Men tjugo år senare var det återigen dags att fly, denna gång undan nazisterna. Tillsammans med sin yngsta dotter lyckades Rachel ta sig till Uzbekistan. De återvände till Polen 1949 bara för att mötas av beskedet att resten av familjen hade dödats. Korn och dottern lämnade sitt hemland en sista gång och bosatte sig i Montreal, Kanada. De verk Rachel Korn skrev tätt inpå sin ankomst i det nya landet – två diktsamlingar och en novellsamling – är tydligt präglade av den sorg och smärta hon bar med sig från sitt liv i Europa.

Rachel Korns författarskap består av totalt åtta diktsamlingar och två volymer med prosa. Detta är första gången någon av hennes texter publiceras på svenska.