Beskrivning
Historietterna är ett urval från Söderbergs första novellsamling (1898) och har setts som ett tecken på hans stora betydelse för svensk litteratur. Texterna innehåller stråk av existentiella och allmänmänskliga frågor, där Söderberg skapar sin alldeles egna litterära genre.
I Tuschritningen träder en man in i en bod för att köpa en cigarr. Som av en ingivelse visar han det unga butiksbiträdet en tuschritning han bär med sig i plånboken. När flickan skärskådat den ett tag, undrar hon vad den betyder, en fråga som herren inte kan svara på hur mycket han än försöker. Den betyder ju nämligen ingenting. Men flickan känner sig bortgjord och bannar berättarjaget för att göra en fattig flicka till åtlöje. Det är en berättelse om klasskillnadernas konsekvenser, om kunskapstörst och om att få känna sig betydelsefull.
De övriga historietterna är Spleen, En kopp te och Duggregnet. I berättelserna känns Söderbergs säregna detaljrikedom och precisa berättarstil igen.
”Nå, vad betyder det?” frågade hon till sist med ett vetgirigt ögonkast.
Jag blev en smula häpen.
”Det betyder ingenting särskilt”, svarade jag. ”Det är bara ett landskap. Det är mark, och det där är himmel, och det där är en väg … En vanlig väg …”
”Ja, det måtte jag väl se”, fräste hon till i tämligen ovänlig ton; ”men jag ville veta vad det betyder.”
