Granen, som glänser av stjärnor och guldpynt, är icke tänd ännu, den står undanskjuten i ett hörn och väntar sin triumf att bli aftonens glanspunkt. Dess mörkgröna barr suger girigt in ljuset och sänder i utbyte sin kådiga
skogslukt kring rummet. Den säger tydligare än ord, att nu är det jul. På borddukens vita damast glänser fruktkorgar med vaxgula äpplen och brunskaliga nötter. Ljusstrålar bryts i karaffernas skarpa facetter, medan tunna små vinglas står kring dem i ring, klara som dagg, bräckliga som lyckan. Allt står i väntan.
Det är jul – jul hos de rika, jul hos de fattiga. Men vad är det egentligen som skänker största glädjen? Är det överdådet av mat, skönheten i tingen? Eller kommer känslan av lycka och frid av det enkla nöjet att få äta gröt vid sitt köksbord, i skenet av fotogenlampans stadiga låga?