Beskrivning
”Jag såg det. Jag såg det. Jag såg de vita tornen och vattnet som forsade nerför deras sidor och rann tillbaka ut i havet. Och solen lyste på gatorna efter tiotusen år av mörker.”
”Jag hörde dem”, sa Simon med låg röst från skuggorna. ”Jag hörde deras röster.”
”Jesus, sluta!” utbrast Max, ställde sig upp och snubblade ut i den mörka hallen utan sin rock. Vi hörde honom springa nerför trappan.
”Phil”, sa Simon från sängen, ”skulle vi kunna lyfta upp de vita tornen med vår hävstång och vår fasta punkt?”
Efter en lång tystnad svarade Phil Drum: ”Vi har kraften att göra det.”
När kapitalismen har utarmat hela USA, staten förvandlats till en totalitär makt och klimatförändringar gjort att stora delar av land sjunkit långt ner under havsytan, stiger hoppet om att en ny och fri kontinent ska resa sig ur vattenmassorna. Ursula K. Le Guins dystopiska novell Ett nytt Atlantis skrevs redan 1975 men behandlar ämnen som känns obehagligt aktuella även idag.
»Det är nästan obegripligt att den är över fyrtio år gammal, Le Guin beskriver en lätt igenkännlig värld.«
Dagens Nyheter
»Le Guins novell om ett USA som efter kollapsen sjunker i havet samtidigt som ett nytt Atlantis stiger till ytan, skulle säkert få huden att knottra sig på samma sätt som The handmaid’s tale gjorde när den blev tv-serie.«
GöteborgsPosten
»Däremot skulle Le Guins drömska ”Ett nytt Atlantis” kunna vara klimatfiktion skriven förra veckan. Denna berättelse om livet i en sorts postapokalyptisk statsreglerad patriarkal superkapitalism, vars egna system har gjort lösningar på klimatkrisen omöjliga, får en extra udd genom hennes (för sci fi-litteraturen lite ovanliga) kvinnliga perspektiv. Detta bidrar till att ge en intim dimension åt en annan storslagen och nästa mystisk novell.«
Flamman