Författaren Stella Kleve

Mathilda Malling (1864–1942). Under pseudonymen Stella Kleve kom en representant för den nya tidens kvinnor in i den litterära hetluften i det nordiska 1880-talet. Bakom den masken dolde sig den unga skånskan Mathilda Kruse, som senare blev känd som författarinnan Mathilda Malling. Hon var yngst av 80-talets svenska kvinnliga författare, hon var välutbildad och berest, och hon ville skriva i de allra nyaste riktningarna – hennes pseudonym kom att stå för osedlighet. Efter gymnasietiden reste Mathilda med sin syster till Schweiz. Denna sommar blir betydelsefull: Malling kommer i kontakt med nyare dansk och fransk litteratur. Verk av Herman Bang, J.P. Jacobsen, Baudelaire, Flaubert inspirerar henne att skriva något eget i samma anda, vilket hon också gör, under pseudonymen Stella Kleve. Novellen om Berta Funcke, som så småningom blir en roman, är starkt präglad av de studerade författarnas verk. På väg hem från Schweiz tar Kruse tillfället att i Köpenhamn presentera sin nyskrivna novell för Herman Bang, som inom kort översätter manuskriptet till danska med titeln ”Flirtations”. Novellen får positivt mottagande, vilket leder till att den snart omarbetas och ges ut i romanform i Sverige som Berta Funcke (1885). Den svenska kritiken är dock hårdare, och romanen anses vara ett alster närt av en sjuklig fantasi. Mellan 1884 och 1888 publicerar sig Mathilda Kruse uteslutande som Stella Kleve. Denna period av författarskapet är tydligt påverkad av dittills utomsvenska litterära strömningar, framför allt dekadenslitteraturen. Hon skriver ytterligare en roman, Alice Brandt (1888), men även många artiklar och noveller, varav flertalet knyter an till dekadensens författare och tematik. Hon vill förändra Nordens litterära klimat, det vill säga ta steget bort från naturalismen. Mottagandet av de dekadensinfluerade texterna fortsätter att vara negativt, och snart tar en ny fas i livet vid genom giftermålet med Peter Malling. Den ungdomliga och avantgardistiska Kleve-perioden är över och Mathilda Malling dras mot en populärare slags romankonst, präglad av intresse för släktsagor, familjerelationer och historia. Även om det är med sina historiska romaner som Malling till slut vinner en stor svensk publik är det den dekadensinfluerade Kleves verk som har intresserat läsare de senaste decennierna.

Pyrrhussegrar

Hennes mest berömda – eller snarare beryktade – novell är Pyrrhussegrar, som publicerades. 1886 i den göteborgska kvinnoföreningens radikala tidskrift Framåt, där många nordiska författare medverkade med kontroversiella artiklar. Novellen är en serie situationer ur Märta Ulfklos liv, som hon drar sig till minnes när det är för sent, när hon kommit till en schweizisk kurort för att ”andas alpluft, dricka drufsaft och bada i solljus, – har kommit till Montreux för att dö”. Liksom Berta Funcke har hon aldrig givit efter för sina vaknande erotiska känslor, men hennes kamp med sig själv har kostat henne livskraften, hon har blivit fysiskt sjuk. På kurorten drog hon sig till minnes sina dyrköpta segrar över driften och ifrågasätter sina livsvillkor. Hon dör medveten om att det är kvinnornas förljugna livssituation, som har tagit livet av henne; Märta Ulfklo har aldrig brutit mot konvenansen – men hon har erkänt lusten! Därmed bröt Stella Kleve mot konvenansen – kvinnors erotiska lust var litterärt tabu – och novellen gav inte bara anledning till fördömanden från konservativt håll, den blev också ytterligare bränsle i sedlighetsdebatten. Novellen väckte ett sådant ramaskri att de pyrande motsättningarna kom i öppen dager, vilket påskyndade tidskriften Framåts nedläggning. Detta ska inte minst skyllas formspråket: det är Märtas synvinkel som formar närgångna bilder av mannens kropp. Med detta skapade Stella Kleve en annan blick på individen, en som väckte särskild anstöt eftersom det var en kvinnlig blick som på detta sätt undersökte en manlig varelse.